lassekaja

 

 

 

LASSE KAJA JACOBSONS 16MM FILMER - stor, fet stil = finns på Youtube.

 

Universitas regia upsaliensis, Dagdrömmar, 1964

Det är första maj i Uppsala med tusen vita mössor i Carolina Rediviva biblioteksbacken. Godfrej Kiragori från Kenya och jag känner oss utanför.

 Vi är hemlösa bland de fina studenterna.

Jag drömmer om timmerstugan, det gamla torpet, naturhuset vid Mälaren. Där väntar friheten och den lilla segelbåten.

Filmen är tyvärr utan ljud. Det magnetiska ljudet har raderats, men kan finnas i gömmorna som ett 16mm ljudband. Är beroende av ett nytt klippbord. 

 

2.  EN DAG I GAMLA STAN -64

       En dokumentär med Irka Cederberg och Tulja. De sitter uppe på  takterrassen på Bredgränd nummer sex och äter körsbär och de springer med blomstergåvor i gränderna och lyser av lust och lycka.

 Nere i vindsvåningen under terrassen sitter husets herre, husvärden gamle Torbjörn. Han är stolt över sitt träben och han leker kapten och sjörövare på ”skutan”. Inför alla sina hyresgäster och besökare visar han förutom träbenet även upp sitt håriga bröst.

I övrigt ser vi Norma, Lisa och Georg, Blomsterkalle, Annika Blom, Dansken, Salim Smoka, Jens Frobenius och många fler.

Alla visar upp egots glada och galna sida: ”TITTA PÅ MIG, TITTA PÅ MIG”.

Det är 60-tal: PEACE, LOVE and UNDERSTANDING.

 

 

 

3. Rödlöga -65

 

Segling till Rödlöga storskär i Stockholms skärgård utan hjälpmotor med älskande Annika Blom. Jag var lycklig. Hon sa ja till alla äventyr.

Vi levde ett enkelt liv i tält sex veckor nästan utan pengar. Annika bytte bort sina akvareller mot mat på bebodda öar och vii fiskade med nät och åt Smultron och Hjortron - Intimt och nära i lek med naturcollage, måleri och fåglar.

 

På samma sätt som med den första filmen har ljudet försvunnit. Det kan finnas i gömmorna när jag får möjlighet att kolla med hjälp av ett nytt klippbord.

 

 

4. Utlänningen -66

 

Ofärdig film med Salim Smoka, Annika Blom och Curt Bjernevi.

Salim hade levt i Israel och Irak innan han kom till Sverige, Hans guru var den berömde poeten Kahlil Gibran.

Tillsammans med Curt släpar han i en scen en tung svartbränd stock genom stan och talar:

“He came to them to give them something from Heaven, but they could not see it .They where busy with the Coins”.

 

 

5. SPETSBERGEN -66

Lasse Jacobson och Annika Blom.

Filmen visar kontrasten mellan människors miljö i en nedsmutsad dal med evigt gnällande, tjutande hundar och i midnattsol det blommande, trädlösa, himmelska landskapet. Där tycks avstånden vara oändliga och luften klarare än någon annan stans.

För att ostört kunna njuta av dramat med valar, renar, myskoxar och alla flygande, ropande fåglar, saknar filmen berättarröst, men naturens och fåglaras egna lockande röster skapar magi.

 

 

 

I motsats till vanlig skolfilm med undervisande, påpekande tal, är det en film för upplevelsen och känslan.

 Jag använde filmen som examensarbete på lärarhögskolan i Stockholm hösten -68. Där var huvudtemat motivation. Filmen fick då heta Miljö och eleverna skulle bara få njuta och fantisera om vart på Jorden detta snörike kunde ligga. 

Efter visningen visade jag stillbilder från filmen och svarade på frågor.

 

6. BÅTFOLKET - 70

På Kajabåten: Lasse, Annika, Mia och Anna Blom, ibland också Charlie som gjorde förtexten Båtfolket.

På Heleneskutan: Anders Lönn och Gunilla Pantzar

På June: Tage Sivén och Nina Dalberg

Vid skeppsvarvet: Arne Avelin och Yngve Begtsson

Vid lyftkranen: Ove Avelin

 

Ledmusik: Glädjens blomster av Maud Bacceus:

Sång: Tage Sivén

 

Glädjens blomster i jordens mull, det ger ej mer valuta.

Nu vill man dem bespruta för ordning och välstånds skull

Asfalt tjära och sten vräks på överallt växa murar grå

Men livet mumlar i stensatt frö att hoppet kan aldrig dö

 

Jag sår min sådd i vinden och ogräs växa överallt

Låt tusen blommor blomma min skörd skall ge tiofalt

 

De som älska för kärleks skull de bliva sällan rika

Men de som kärlek svika de älska för gods och guld

Mången sådde i grannens jord onda tankar och hårda ord

Av lust att öka sitt eget bröd de odlade svält och nöd

 

 

 

 

Jag sår min  sådd i vinden och ogräs växa överallt

Låt tusen blommor blomma min skörd skall ge hundrafalt

 

Drakar växa ur draksådd fram på slagfält växa döda

Blott såren blommar röda av kulkärvars lieman

Meningslöst är revoltens mod om regnet blott sköljer bort ditt blod

Om ej ditt hopp gått i frö min vän och spirar och spränger sten.

 

Jag sår min sådd i vinden och ogräs växa överallt

Låt tusen blommor blomma min skörd skall ge tusenfalt

 

Något om Lasses, Tages och Annikas prat om båtlivet:

”När man bor på båt har man en känsla av att man äger hela Sverige”.”Ja, och man bor inte för att det är räntabelt och lönsamt. Man bor för att man vill leva livet och trivas”.”Ja, det är friheten man vårdar, friheten som är så jädra svår att se, som är gömd bakom allt trasigt trassel”.

I filmen visas också hur man myrar för att skutan inte skall sjunka. Ibland är det akut. Då för man en gryta med sågspån ner under båten. Spånorna fastnar i läckorna, sväller och tätar skrovet.

 

7. ZIGENARE I EUROPA - 71 Gunilla Lundgren och Lasse Jacobson.

Gila som älskar Romerna skriver:

 

En fattig zigenarfamilj med många barn åker omkring med sin åsna och lilla cirkusvagn på vägarna i Spanien. Men det vi ser är ett undantag och snart bara ett minne. Zigenarna är inte längre nomader, även om många gärna tror det. De flesta bor i storstädernas slumområden.

Filmen berättar kortfattat zigenarnas tidiga historia och beskriver nu situationen i södra Europa.

 

 

 

 

 

 

Vi besöker grottstaden Guadix, flamencodansande zigenare i Granada och ett stort slumområde utanför Barcelona. I detta slumområde träffar vi zigenare som har släktingar i Sverige. Här har den svenska zigenarflickan Nina växt upp. Filmen slutar med att Nina berättar om hur det är att vara zigenare i Sverige.

 

Ninas egen dikt:

 

Jämt skall jag vara glad men jag sörjer inuti

Jag gjorde allt för dom, allt var för dom

 

Fina kläder köpte jag, dyra byxor

Pop är jag som dom, tvättar mig gör jag

 

Jämt så niger jag och säger: Goddag  fröken,  Ajö fröken

Vad vill dom mer att jag skall göra.

 

 

8. BAKOM MASKERNA VÄNTAR LIVET - 73

 

Det är en saga om Kalle målare. En gnistrande kall vinterdag med stjärnor i den vita snön, sitter Kalle gömd i ett torp långt inne i skogen. Han vill vara ensam för han är rädd för människor som vill styra och bestämma.

Men han älskar att måla. Han målar på glas med genomlysta färger och då får han samtidigt ofta kontakten med hela Moder Jord. Upprymd går han nu ut och spelar på flöjten för de älskliga Stararna som kommit tillbaka från varmare länder.

 

Allt är mycket gott, men efter en tid då våren börjar blomma ännu rikare, känner han sig mer och mer rastlös. När han så en dag sökande återvänder från en lång vandring i skogen, kommer det plötsligt en stor gul, vräkig bil upp mot hans sommarhus.

När Kalle ser att bilen kör rakt in bland alla vitsipporna i sluttningen, rusar han fram och försöker få stopp på bilen. Samtidigt stelnar han till. Ur bilen kommer en underlig man som kallar sig konsthandlare.

 

 

 

 

 

 

 

Hans ord tränger sig på Kalle och med ens, som så många gånger förr, tappar han helt kontakten med sig själv. Han blir som förtrollad. När konsthandlaren sen tränger sig på, hjälper han mekaniskt till med att bära bort sina egna målningar.

Senare när mannen åkt inser Kalle att han mött en maktmänniska och återigen hamnat i ett gammalt mönster, en gammal roll.

Sveket mot sig själv gör mycket ont. Han lägger sig ner, kramar om sin sista målning och faller i sömn.

Kalledrömmer om konsthandlaren som nu bestämmer över några barn. Han vill tvinga dem att förstöra Kalles sista målning. Barnen marscherar först lydigt fram efter mannen, men inför målningen börjar de prata med varandra. De står och överlägger och då känner de sig trygga. Utan rädsla drar de masken av förtryckaren.

 

När Kalle vaknar inser han vad drömmen vill säga. Han kan inte ensam stå emot makten och masken. Det är bara tillsammans med andra som han kan segra över förtrycket.

Och nu sjunger Tage Sivén sin egen slutsång:

 

Lär dig se med barnets öga maskens intighet

Ser du fågeln i det höga Jordens härlighet

 

Drömmar kan bli verklighet låt barnet få sin värdighet

Glädjens blomster i jordens mull förgås till ingen nytta

För ensamhet och förtvivlans skull snart är rollerna förbytta

 

Guld makt vinst betong kapital är hinder på vår väg till vår gröna dal

Bakom maskerna väntar livet det är gömt bakom is och snö

Allt de goda som är oss givet finns där och vill inte dö

 

I ditt ansikte spelar din känslighet all din längtan styr dina drag

Dina ögon är något av evighet bortom dagarnas obehag

 

Barnen låt oss vara som barnen se på varan och ge varan en kram

Bakom maskerna väntar livet bakom maskerna väntar livet

 

 

 

 

Lasse Jacobson och Gila Lundgren

Musik och sångtext: Tage Sivén

Barnen: Max och Paula Danielson, Stefan och Magnus Fallgren, Magnus Bromander och Malcolm Jacobson

Spel: Curt Bjernevi som Kalle målare. Jan Danielson som konsthandlare och hans röst Björn Granat.

 

 

9. ÅRSTIDERNA, OM VÅREN -77

 

Lasse Jacobson, Malcolm Jacobson och Gunilla Lundgren - 77.

Produktion UR, Susanne Forslund. Berättarröst Solvej Tärnström.

Filmen handlar om flyttfåglarna som kommer tillbaka och om myror och andra småkryp som piggnar till i Solen.

Men Intill Vitsippsbacken ligger två Huggormar och värmer sig. De har nyss vaknat ur vintersömnen och är ännu slöa och långsamma men giftiga. Malcolm lär sig att han skall vara försiktig, och förstå att också ormarna är viktiga och med i naturens livsväv.

Nere vid sjön hämtar de Grodyngel, Sländlarver, Virvelbaggar, Vattenloppor och mycket annat. De tar också med sig vita Kvartsstenar. Då blir det lättare att se allt som händer där nere i vattnet i akvariet.   

 

 

10. ÅRSTIDERNA, OM SOMMAREN -77

Lasse Jacobson, Malcolm Jacobson och Gunilla Lundgren - 77.

Produktion UR, Susanne Forslund.  Berättarröst Solvej Tärnström.

 

 

 

 

 

 

Under sommaren samlar Malcolm fjärilslarver som han matar med brännässlor. Han följer med i en av larvernas märkliga och fullständiga förvandling. Först förvandling till puppa och senare på sommar omvandlig till en grann, flygande fjäril, Påfågelsögat.

På midsommarafton plockar hela familjen blommor till en särskilt vacker krans åt kära, gamla mor Gertrud.

Och nere vid sjön blir vattnet allt varmare. Men Malcolm vill inte bada. Han sitter hellre på bryggan och ser på Svanfamiljen med ungar och på Flicksländorna som parar sig.

I slutet av sommaren bygger Malcolm och hans pappa en luftkoja högt upp mellan fyra träd nere vid sjön. Där har de fin utsikt. Näckrosorna blommar och Stararna samlar sig redan för att resa till varmare länder.

 

 

11. ÅRSTIDERNA, OM HÖSTEN -78

 

Lasse Jacobson, Malcolm Jacobson och Gunilla Lundgren.

Produktion UR, Susanne Forslund. Berättarröst Solvej Tärnström.

 

Malcolm lära sig att skilja på många olika svampar, Fjällskivling, Karl Johan, Röd flugsvamp, Kantareller och Smörsopp. Han plockar också Blåbär, Lingon, Tranbär och Odon och i trädgården Lök, Rädisor, Morötter, Palsternackor och Rödbetor.

I potatislandet hittar han en fullvuxen groda som hoppar iväg i långa skutt. ”Det kanske är grodmamman”, säger Malcolm, ”hon som la alla grodäggen i våras”.

Det regnar och stormar och mörkret kommer allt snabbare dag för dag. När den första snön faller har nästan alla löv blåst iväg, men knopparna som ska slå ut nästa vår är redan färdiga och vilar i sina höljen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12. ÅRSTIDERNA, OM VINTERN -78

 

Lasse Jacobson, Malcolm Jacobson och Gunilla Lundgren -78.

Produktion UR, Susanne Forslund. Berättarröst Solvej Tärnström.

 

Brasan brinner hela dagarna och kvällarna i stugan på landet. Malcolm ser figurer i glöden. Han ser även mönster i isrosorna på fönstret, i isbitar och snöflingor.

Han lär sig också åka skridskor och skidor, och han följer ett rävspår långt, långt in i skogen.

Nere vid sjön gör pappa hål i isen med en isbill och Malcolm kan pimpla efter Abborrar, Öring och kanske Gös.

Runt stugan finns många fågelvänner, Nötskrika, Nötväcka, Talgoxe, Blåmesar och Gulsparvar, Titor, Skator och Sparvhökar.

Fast ibland blir Malcolm trött på vintern som aldrig tar slut. Men en dag skiner solen in genom fönstret igen. Då börjar snön smälta och en liten mus tittar fram. Den har levt i skydd under snötäcket hela vintern.

 

 

13. OM TRÄD, BJÖRKEN, TALLEN. GRANEN OCH EKEN - 79

Lasse Jacobson, Malcolm Jacobson, Gunilla Lundgren och Jenny Harlin

Jenny och Malcolm har byggt kojor i träden. Jenny bor i ett lövträd, en björk och Malcolm i ett barrträd, en tall. Nu på våren dricker Jenny björksaft och hon ser att trädet får hanhängen och honhängen. Också i tallen kommer det fram hannar och honor, men annars är livet i de båda träden åtskilt. Björken och Tallen är var och en hem för särskilda växter och djur.

Också Granen har många egna gäster. Inne i trädets täta grenverk gömmer Ormvråken, Järnsparven, Taltrasten och många andra sitt bo.

Ja, i den fuktiga granskogen trivs många arter, mossor och gröna alger och även ömtåliga örter som Harsyra, Linnea och Skogsstjärna.

 

Eken är det träd som har flest gäster. I en riktigt gammal Ek kan det bo hundratals arter, Fjärilslarver, Vedmaskar, Stjärtvippor och många, många andra.  

Ollonen som Jenny och Malcolm undersöker ger mat åt den färggranna Nötskrikan.

 

 

 

14. OM ETT MÖTE - 80

 

Lasse Jacobson, Gunilla Lundgren, Malcolm och Boniface

 

Malcolm som är sex år berättar om en resa till en by vid Kilimanjaros sluttning.

Där får han uppleva ett helt okänt och nytt liv. Han lär känna en afrikansk jämngammal pojke som heter Boniface. Malcolm möter honom först vid Kilimanjaro hotell där hans mamma och pappa är på besök.

Boniface kommer till hotellet för att sälja trädsaker som hans pappa har tillverkat.

När Malcolm senare besöker den nya vännens hem får han vara med när Boniface pappa tillverkar en giraff. Giraffen är symbol för fred och han får följa de många detaljerna i pappans hantverk. Flera barn som bor runtomkring följer noga med i arbetet. Det hela blir andaktsfullt.

I filmen möter Malcolm också många märlliga afrikanska djur. Kameleonter, Bönsyrsor, Sebror, Elefanter och livs levande Giraffer med härligt långa halsar.

Texterna om filmerna från nummer nio till och med fjorton är skrivna i fint samförstånd av både Lasse och Gunilla.

 

 

15. VÅRVINTERSAGA -83

 

Lasse Jacobson. Producent: Gerald Röhl i Fantasiöppet TV 2

Musik: Jan Anders Olausson. J.A. har även hjälp till med filmtexterna.

 

Det är ännu full vinter, när en liten pojke i ett gupp kastas ur släden, då den springande hästen är på väg genom storskogen. Ljudlöst faller pojken ner i den mjuka, vita snön.

När han långsamt kommer till sans och tar sig upp, känner han sig förundrad som i en dröm. Han har kommit till en spännande, ny och främmande värld.

 Han pulsar fram mot ett högt berg och under berget ligger en hemlighetsfull isgrotta. Han går in i grottan och där hör han en klar och vänlig röst som viskar och berättar om det som är det allra viktigaste för honom i livet och i framtiden.

 

 

 

 

 

 

16. SAGAN OM HON OCH HAN -92

 

Det är midvinter, mörkt och tungt snöfall.

Kalle målare sitter vid elden inne i stugan och funderar.

Han tänker på det mest påfallande, att vi alla är åtskilda och uppdelade i Hon och Han. I filmen som Snöduvan och Tomten.

 

Så kommer våren och Snögubben och Snöduvan smälter och löses upp i solen. De färdas först i den lilla bäcken och så ut i den stora floden. De blir ett med detlevande vattnet, men de stannar upp innan de kommer till havet.

 

I filmens andra del är Kalle åter i stugan men nu i sin ateljé med sina bilder.

När han långsamt kommer närmare ett av sina konstverk viskar en röst i hans öra: ”Du är på väg, sagan om Hon och Han finns i dina bilder”.

 

Då släpper Han henne äntligen fri, och då möter Han henne genom lysmuren.

 

 Det blir en mycket stor förvandling . En lovsång också till det svåra. Mörkret måste ju finnas, mörkret söker ljuset och rädslan befrielsen.

 

I filmen: Lasse, Malcolm och Linnea Jacobson.

 

Filmen finns endast på VHS video.

 

 17. UNG KULTUR -95 

Länsstyrelsen ordnade praktikplatser hos konstnärer sommaren 1995.

Jag fick lite lön och hade fria händer att göra vad jag ville.

Det kom tre ungdomar, Chatrine, Elin och Fäfä.

Först och främst kände jag för att skapa lust och öppenhet.

Mina nya unga vänner var jämlika människoblommor.

Vi skulle träna Känslan och i Naturträdgården välja vårt eget träd som ett hem.

Vi skulle glömma Jantelagen och se vår egen storhet.

Filmen finns endast på VHS  video.

 

 

 

 

18. FINNSKOGEN -97

Lasse Jacobson och Sven Odén

En dag kom Sven till mig med en gåva, en dikt upptecknad i Östmark i början av 1900-talet:

Ondskan kom och släckte ljuset. Jag flydde till skogen.

Skogen gav mig en stav och staven visade mig vägen.

Vägen förde mig till byn. Där höll en gumma på att baka.

Min kära gumma, blott en liten kaka.

Käringen gav mig en kaka.

Kakan gav jag åt fiskaren. Fiskaren gav mig sin fisk.

Fisken gav jag åt Riemannen. Riemannen gav mig råg.

Rågen gav jag åt grisen. Grisen gav mig halva sin sida.

Sidan gav jag åt hunden. Hunden skällde mig en ekorre.

Ekorren gav jag åt prästen. Prästen gav mig en skjorta. 

Skjortan gav jag åt en fattig. Den fattiga gav mig Gud löne.

 

Och Gud löne förde mig till Örnen som gav mig halva sin vinge.

Och med den for jag över nio hav och över hälften av det tionde.

Där tupparna bär gyllene sporrar. Där hönsen går på kopparlina.

Där marken röd, bladen av ett särskilt skimmer.

 

Lite så som det kommer fram i dikten levde och lever ännu Finnskogsfolket med i det obegränsade och övernaturliga. De har ett annat sätt att vara i kontakt med krafter i naturen som inte kommer fram i det vanliga samhället.

I filmen har vi försökt locka fram den känslan. En anda som liknar känslan i Finnlands nationalepos Kalevala.

Filmbilder: Lasse Jacobson och Sven Odén

Berättare, gitarr och sång: Lasse Jacobson

Riemannen: Curt Bjernevi

Barnen: Linnea Jacobson och Anton Odén

Vid sjön: Kennet Svedberg och På isen: Maria Strömbäck

Vid Lindarna i Rikkenberg: Lena Forsberg och i skogskanten: Anna Karin Odén

Sången Memory: Clarie Ann Stigsdotter