lassekaja

 

Några år senare lyser en ny idé.

Jag skriver ett brev till stora bolaget, Stora Skog:

 

”Rikkenberg är fredat med muntlig överenskommelse.

Kunde Det rika berget nu skrivas in och bli lag,

ett nödvändigt komplement till granåkrarna,

en fredad ö, en ark, ett hem för alla rödlistade”?

 

Jag bad om en övernattningskåta för mig själv också.

 

Svar:

 

”Bolaget tar inte på sig extra utgifter för Rikkenberg, men ger tillstånd att ta

gallringsvirke och bygga kåtan”.

 

Det senare var ett lyft.

Vid närmare eftertanke öppnade svaret upp för en berusad möjlighet:

 

”Nu kan Du blomma ut och också bygga Din vision om samverkan med naturen,

ett Naturhus, i samklang med hela Där Sör – tanken.

En plats för vänlig direktkontakt med Moder Jord.

Där, i känslan för rikaste Livsväv med alla gamla träd, fjärilar, fåglar och större djur,

kan Dina vänner så mycket lättare mötas i Vänlig odling också mellan er,

lämna misstänksamheten, prata varmt om varann och till varann, uppriktigt,

med inlevelse och entusiasm.

Också i balans: Skall jag berätta?

Har dom andra nån glädje, nått behov av det jag råkar tänka på”?

Inte vara rädd för tystnaden.

 

Det strålade från en särskild plats när våren kom.

Det var en upphöjd platå, en liten Skogsfinsk Nopi.

Alla sidorna sluttande utför med bästa avrinning.

En hjässa tittade fram. Jag såg visionen:

 

En elegant mössa på kullen. En sexkantig kåta.

 

 

”Storslaget, sexkanten, naturens egen form åt Honungsbiet

och mer än fem meter tvärs över mellan triangelspetsarna.

Din byggplan är stark i känslan för Platsens ande.

Den blir upphöjelsen för Naturträdgården Där Sör”.

 

 

Vitsippevår och trastsång.

 

 

 

 

Omfamnad av vitt fritt svävande det ljusgröna klotet

Och på vita stänglar som strålar

Seende på väg, det gula

Hemligheten gömd i den vita blomman

Från stjälken ömtåligt ådrad i blåröd förening

Jag fick närkontakt och rullade fram stenarna till grunden, sjöng

och gick och pratade med Träden.

Jag sökte sega, senvuxna Granar till Toppstänger.

Indiankänslan, Finnskogsandan bad om lov att få fälla och jag tackade Träden,

sågade, kvistade och smakade på kådan.

Årsringarna låg tätt tillsammans. Stängerna blev som jag ville.

Då kom höjdpunkten och Högtiden.

Jag bjöd de närmsta vännerna på Tystnad och Närvaro.

Tillsammans reste vi, de nästan sju meter långa Toppstängerna.

 

Nu är den underbara tid då allt till Sol sig vänder

Och allt som var så  mörkt och hårt, blir mjukt som varma händer

Nu kommer Sol, nu kommer vår

Nu dansar blomster vita

Vi skall le, vi skall be, vi skall dansa och se

Solen glöda med hjärtekraft

 

 

Jag byggde Naturhuset i sydkanten av Där Sör - skogen.

Åt väster växte planterad, tät granskog, men närmast kåtan fanns inslag av Björk,

Rönn och en smal ensam Sälg.

Samtidigt som jag fick virke till kåtan kom Lövträden fram.

Det strålade in ljus och vänliga väsen i skogen.

 

I de sex trianglarna på kåtan passade jag in kraftiga stockar i botten, smalare längre upp.

Lusten att få visionen in i världen drev sen fram stark energi.

Den ropade: ”Kom närmare Moder Jord och fråga vad hon vill!”

 

 

 

Det är en lockelse med Naturhuset. Det återkallar,

hjälper mig att hitta hem till mig själv.

 

 

 

 

 

Här, i känslan utanför det kollektiva, kan jag lättare öppna mig för resan på Jorden

genom många liv

och till Det inre Jaget bakom alla liv.

 

En ny befriande oändlig världsbild,

en ny medkänsla, blir det räddningen för Jorden?

 

Från vaneseende till det stora perspektivet, blixtrar i Naturhuset, Elden

plötsligt fram som mirakel.

 

 

 

 

I en glödande och brinnande törvedsstubbe, ser jag mina begär.

 

”Ja, se dig själv med Tankar om Tanken, dina värderingar och domar.

Det är Du som skapar världen”.

 

Att gå från ego till Helheten in

Att krossa glaskupan nu och bli fri

Ja, vill Du bli fri så res, på stora, stora havet

Jag vill att Du skall betro Dina ord

Dom är som ankare Du kastar ut

Jag vill Du bli fri så res, på stora, stora havet.

 

 

Ett år efter bygget av Naturhuset bröt jag en svår gräns.

Jag sålde min kära gård, Jordbärsfallet, Smultronstället.

Jag sålde allt utom kåtan.

Min inre Gud såg det som i en saga:

 

Lasse-Kaja lämnar de ombonade husen och går djupare in i skogen,

bergjättarna runtom myser,

Gissegali, Romamägg, Nobbora, Hongaho,

ingen väg, bara en smal stig till den utvalda kraftplatsen.

 

”Ja, Du har valt den inre drömmen.

Gården, med alla ropande behov, ville envist bestämma Ditt liv,

allt nedärvt om hur det skall se ut.

I Naturhuset, i kåtan på Rikkenbergs sydspets Där Sör,

där kan Du bättre lysa och komma nära”.

 

Jag började med väderstrecken:

 

Hemkänslan med morgon i Öster,

varma, kära Solen i Söder,

skönheten när skymningen kommer i Väster

och det stora, stora okända i Norr.

 

 

 

 

Kom inre lugn och vila från de egna många orden

Kom seende och frihet från rädsla

Kom tålamod och tro på möjlighet att lära,

att lyssna och att älska

Kom klarsyn och ett roder inifrån

Kom till min själ en känsla

Kom till min vardag tidlöshet

 

 

 

Utan att tänka på det hade jag byggt in ett budskap i kåtan.

Nu, med energigivande känsla av ledning, såg jag två trianglar bli en stjärna.

 

”Stödvirket mellan toppstängerna bildar två trianglar.

Den manliga Tanken pekar upp och den kvinnliga Känslan pekar ner.

I tidens ensidighet, sök balans, släpp till mer hjärta från hjärna!

Erövra känslan i entusiasmen fullt ut!

Bli en stjärna i förening”!

 

 

 

 

Jag återkallar en höjdpunkt:

Naturhuset, NOPI 6/6, 2007, morgon.

 

 

 

 

Jag leker välvillig kung över riket, alla växter och djur på Där Sör.

Jag känner Helheten, sitter och njuter i mitt högsäte:

 

”Med jordgolvet under fötterna och resningen uppåt

har Du med kåtan skapat den ideala formen.

Det lyser guld runt föreningsstjärnan.

Svarthättans lovsång är tillbaka.

Dörren ut mot Björkarna står öppen”.

 

 

Nu i samklang med flygande väsen, nära med Där Sör-s hela fågelvärld,

alla rara, sjungande, färggranna som har sitt hem hos mig.

 

Det är sagan i verkligheten:

 

 

 

 

Under slingan i bilden kommer alla flyttfåglarna fram,

Svalor, Sångare, Flugsnappare och Trastar,

och i den röda mitten sitter, ”Sitsitu”, Talgoxen

och Blåmesen, ”Sih Sih sirrrrrrr".

Dom kommer närmast mitt på jättens stora nos.

I varsin ring, längre upp, vakar Ugglorna med skarpa ögonen.

 

”I fåglarnas värld finns alla känslor, från Mesarnas hemtrevlighet till Örnen.”

 

Jag byggde en övervåning, ett loft, och passade in fågelbordet

utanför fönstret vid fötterna, nära och tydligt.

Plötsligt sitter Sparvugglan på tånaglarna, slår hål på tiden:

 

”Ja, Du har funnit äventyret och njutningen i Gröna vågen-livet.

Du byggde in och bjöd dig själv på kontakt.

Du har bevarat frihetspojken. Du kan se och älska”.

 

 

2012, Naturträdgården ”Där Sör” och mammapappan kåtan firar tjugo år

med rikaste Livsväv.

Blåklockan ringer in och alla lyckliga invandrare:

 

 

 

 

Lind, Ask, Alm och Ek.

Violer, Vitsippor, Liljekonvaljer, Ekorrbär och Smultron,

Gullspiran, Strättan, Harsyran, Blodroten, Skogsnävan och Nattviolen.

Plus tusen, tusen tillhöriga i djurriket,

maskar, larver, stritar,  gräshoppor, fjärilar och fåglar.

Musen, Sorken och Räven, Haren, Örnen och Ekorren.

Älg, Rådjur, Vildsvin och Kronhjort.

Björn, Lo, Järv och Varg i spetsen.

 

 

2002, Naturhuset i vit björknäver på bakar:

Naturhuset, sagoslottet, templet, indiankåtan med tipikänsla!

 

Hon/Han ger sin känsla, sitt hjärta, till Naturträdgården Där Sör.

Som från  Muminmamman + pappan,

till alla slags sköna träd, till alla visa gamla träd.

 

 

 

 

2011, utan vit björknäver, tuffare.

jag blir mer otålig, hudlös, börjar brinna.

Men jag är inne i den ideala fomen och blir mottagen.

Jag lättar på trycket genom Kåtans topp.

 

Kling klang klockan slår stå upp och plocka mossa

Dagen lång och magen trång och lite mat i påsen

Aspen bad mig löpa löpa, Linden bad mig vila

Björken lovade mig kvast när kvällen skulle bliva

Lönn Rönn Ek och Al, alla mina kära

tolkar vindens sånger, för mig in helt nära

Lärken gav mig tröst också, Linden bad mig vila

under trädets hjärteblad i naturens kyrka

 

 

 

HJÄRTLIGT TACK TILL FOTOGRAFERNA:

 

Malcolm Jacobson:

Gården Jordbärsfallet från grantopp, del 1

 

Linnea Jacobson:

Lasse med cykel, del1

 

Curt Bjernevi:

Odlarfilosofen Anders Björnsson, del 1

 

Jan Anders Olausson:

Naturträdgården, del 3

Skogsstig med Asp, del 3

Lasse i Kåta, del 4

 

Camilla Haugen, Lilla Örn:

Lasse vid Tall, del 3

 

Övriga bilder Lasse-Kaja

 

Tack också Peter Gerke för tipitipps och Solöga, Carina Högman

för citat ur böckerna Växternas och Djurens språk.

Sälgen, Blåsippan och Spillkråkan.

 

 

SÄRSKILT VARMT TACK TILL:

Martin Bärjed, Rolf Bäckman, Anita Tolleson, Joj Adam och Leif Runerman

 

 

Om Du vill dra ut boken Livsväven och Mångfaldens mödrar så är det OK.

Om Du vill får Du gärna, samtidigt sätta in ett bidrag.

Lars Jacobson, personkonto, Nordéa 360310-1472.