lassekaja

 

SVEN

 

Samhällskroppen är en vacker varelse, varken god eller ond, skriver Du.

Därefter fortsätter Du om lojaliteten mot samhället med tre rubriker:

Människor som vårdar samhällskroppen, sabbar den, eller är mittemellan.

Du skriver vidare:

”Enskilda människor flyter mellan dessa lägen, men de flesta har sin tyngdpunkt i vänstra kolumnen, tack och lov”.

Det är bra, men var finns visionen?

 

Är inte politik att vilja förbättra och förändra?

Jag ser på det hela på ett annat sätt.

Jag tänker på att Moder Jord, Den blå planeten, är en vacker varelse i världsrymden,

men att samhällskropparna, nationerna, nu mer och mer överutnyttjar och utarmar Modern.

Det är sorg.

Varför har det blivit så?

Är det inte därför att nationerna tävlar med varandra och drivs av Rädsla, att hamna i fattigdom och nöd?

 

I Sverige ropar t.ex. Jan Björklund med kraftfull energi, övertygelse och nationell välvilja:

 

”Vi måste effektuera utbildningssystemet med hårdare kontroll och tätare betyg.

Vi måste ligga i framkant på den tekniska utvecklingen.

Också export av vapen är nödvändigt för att upprätthålla vårt försvar”.

 

Borde inte Sverige, med goda fredliga traditioner, istället tänka på HELHETEN?

Moder Jord ropar allt starkare på upprättelse och fred.

Jag tror Vänlig Odling på alla plan, emellan oss, mellan länder och i naturen, är vår enda möjlighet i evolutionen.

Vill vi överleva med våra barn på Moder Jord?

 

 

NATURKONTAKT

 

Jag söker platser ute i det fria där njutning tillsammans med naturen kan fungera.

Jag behöver energipåfyllning. Vintern har varit lång.

Har varit vid kåtan i Rikkenberg en helg. Allt gott.

Nu sitter jag i hammocken utanför Altharlägenheten på min närmsta plats.

Vattnet från spridaren, med slang från köket, plaskar och pratar i den lilla dammen framför mig. Kabbelekorna lyser gula.

Mina ljusa, orangea små vilddjur kissekatterna Ticco och Vitti håller sig nära.

Vi känner samhörigheten.

En ängel viskar:

 

”Du finns på Jorden och nu har Du fått vila och ro att komma utanför ditt inre fängelse, dina nedvärderingar, ditt missnöje och dina aggressioner.”

I ängels röst känns hemkomsten.

Jag kan tycka om mig själv.