lassekaja

”Där Sör”, Ekoskog på bolagsmark.

 

I början av 90-talet skrevs i Sverige en ny skogsvårdslag.

Naturvården kom i fokus.

Ekologin skulle vara lika viktig som ekonomin.

 

Jag bodde i Rikkenberg i norra Värmlands finnskog.

Där hade jag sen 1980 tagit hand om min egen skog på gården Jordbärsfallet.

Som filmare och fotograf såg jag på skogen som konstnär.

Tankar på ekologi och rik mångfald inspirerade starkt.

 

Här i sluttningarna vid gården, fanns Nordvärmlands och Finnskogens alla lövträd:

Sälg, Björk, Asp och Al, Hägg, Rönn och Lönn.

Jag levde mig in deras uttryck. Jag blev inspirerad.

Särskilt Sälgen, Finnskogens Ek, med alla sina videkissar, kändes extra.

Där passade min kära dotter Linnea in, fyra år. (se bild 1, se tidigare i bloggen)

Vi lärde tillsammans känna in Träden.

Också Lönnen!

Lönnen med alla sina fingerblad och starka färger.

Den sådde sig själv i sluttningen där det fanns ljus.

 

Jag hade nära kontakt också norrut med Kindsjöberg.

Där fanns en unik plantskola med passion för Lövträd.

- Vidsträckt utkik över Kinden och de djupa skogarna.

Där på berget bodde Jan Anders Olausson med sin familj.

 

 

Han hade från frö till planta, ömt vårdat fram och anlagt lövträdsskolan.

Han gav sig tid att se både detaljer och Helhet med hjärta.

Han blev min närmsta vän.

Som en hyllning till Jan Anders och också till framtidens varmare klimat,

köpte och planterade jag in ännu fler lövträd på min mark, ädla lövträd:

Ask, Alm, Lind, Ek och Hassel.

 

Jan Anders och jag lyssnade till odlarfilosofen Anders Björnssons Vänliga Odling.

Den hade sin grund i samverkan, inte strid mot naturen – en ny attityd till skogen.

Vi odlade våra trädgårdar, vi lärde oss se och ta hand om.

Vi  byggde samtidigt upp visioner om hela skogsparadis.

Vi ville utvidga området för Ekoskog i Rikkenberg.

 

Jag tänkte på den nya lagen och fick kontakt med Skogsvårdsstyrelsen.

Den stödde mitt förslag om att skapa Ekoskog också på Stora skogs mark.

Strax söder om min mark fanns ett bra område.

Alla de sju vilda Lövträden fanns med, plus Tall och Gran.

Skogen fick heta ”Där Sör” i Rikkenberg.

 

Förslaget blev verklighet.

Det mesta av barrskogen fälldes varsamt utan skogsmaskiner och kördes ut till vägen.

Jag fick lön från styrelsen när jag städade upp efteråt.

Jag brände ris och gjorde stigar.

Jag älskade alla sommarlätta lövträd som var kvar och fått ta över. (bild 2)

 

Nu fick jag i rollen som naturvårdare, en än mer vaken inställning till skogen.

Jag tänkte på att den har sin egen lust att växa - sin egen växtlust.

Att jag först och främst lär mig se detta, och också frågar Naturen vad den vill.

Att jag silar mycket av min egen vilja, mina idéer.

Inte tänker kortsiktig nytta.

Istället mer mediterar över Träden, växterna och Helheten.

Jag ville först lära mig SE.

 

Men efter något år fick jag en härlig ingivelse att vända fullt ut,

180 grader i skogsbruket.

Att berika, att ge istället för att ta ut.

Jag förde in alla hjärtebladen med en Lind - en Ask, en Alm och en Ek,

och det blev ett sjätte sinne att känna in deras växtplats.

Jag såg Ekoskogen i Trädens framtid

 

Det växte en känsla av seger.

Ekoskogen istället för kalhyggen och monokulturer runtom.

 

Ibland fick jag hjältekänslan, att vara utvald:

Att vara den första som, på bolagsmark, lyckats med ekologi -

en ny verksamhet, ett komplement till det vanliga skogsbruket,

mer i den konstnärliga inlevelsen.

Fråga skogen vad den vill.

 

Visionen om radband av Ekoskogar, för det fria och vilda, genom hela Sverige,

lyser fram.

Öar av livgivande Ekoskog räddar arternas mångfald,

och balansera upp de ensidiga monokulturerna.

 

”Naturvården lika viktig som ekonomin”.

Den nya skogsvårdslagen skulle få mening.

 

 

Jag upplevde visionen om ekologi som en revolution i tiden:

Mot våld.  För samverkan i skogen.

Allt liv har rätt att leva - medkänslans enkla, svåra  väg.

 

Vi må skapa Ekoskogen till en plats för självklar kärlek, samverkan människa / natur.

 

Jag byggde Kåtan, Naturhuset, Templet, för samverkan med Träden, mångfaldens mödrar.

Ett manifest för Ekoskog, en ny möjlighet om vi vill leva i Världen. (bild 3 och 4)

 

Lars Jacobson, Torsby

lassekaja.blogg.se / [email protected]

 

Egna foton. Foto 2 och 4 Jan Anders Olausson.